Vespa 125 GTR (VNL2T)

År 1969 blir GT125 GTR 125 med samma chassiprefix (VNL2T). Under konstruktionsperioden för GTR-modellerna skedde en teknisk förändring "under motorhuven", bort från de gamla 2-kanals motorerna och mot den moderna tekniken i de kommande PX 3-kanals motorerna. Parallellt med Sprint150-modellerna, som genomgick samma noggranna modernisering samtidigt som de behöll sitt yttre utseende, är GTR125 versionen för 125cc-klassen.

OPTIK
I stället för den trapetsformade strålkastaren monteras nu det styre med stor rund strålkastare som även kommer att användas på framtida fordon som Rally, Sprint Veloce och TS. Detta innebär också att hastighetsmätarens form ändras från en skalform till den något mindre designen på Rally- och Primavera-modellerna. Dessutom har baklyktan redan bytts ut till den modernare typen på Rally200-modellerna. Den är nu tillverkad helt i plast och har ett plasthölje fäst på toppen, som är svart på GTR-modellerna. Bokstäverna har också ändrats. I stället för en stiliserad handstil används en fyrkantig ram med blockbokstäver (125 g.t.r.) på baksidan, precis som på Rally-modellerna. Fordonsfärgerna och färgen på sidokåporna har också ändrats. I övrigt är allt visuellt detsamma som på de tidigare GT-modellerna.

TEKNIK
Motortekniken i GTR125 har sina rötter i den traditionella kraftenheten i de första storrammotorerna med roterande ventilstyrning av insuget, som presenterades i samband med introduktionen av VNB-modellerna.
Detta innebär att vevaxeln monteras "i farten" i två lika stora vevaxellager (dessa hålls inte på plats av låsringar utan endast av axeltätningarna i motorhuset). Motorn har endast två överströmningskanaler i såväl cylindern som motorhuset (därav den allmänna benämningen 2-kanalsmotor). Dessutom har de första serierna fortfarande ett flerdelat hjullager på växelspakens spärrsida. De första motorgenerationerna har också fortfarande ett växlingskors med stång och delad växlingsbult. Den ursprungligen installerade SI20/17-förgasaren ersätts av en mer kraftfull SI20/20D (som i de senare PX125-150-modellerna).

Den viktigaste förändringen är bytet av vevaxeltyp och det därmed sammanhängande bytet av vevaxellager. Från chassi nr 145901 installerades en vevaxel som också användes i de senare PX-modellerna. Samtidigt byttes lagret på generatorsidan från det stora 613912 draglagret till ett standardiserat industriellt nållager av typen NBI. På kopplingssidan ändrades inte vevaxellagret, men det fästes nu med en låsring och oljetätningen är nu placerad framför lagret (sett från vevhusets insida). Vevaxellagret på kopplingssidan smörjs nu av transmissionsoljan och inte längre av tvåtaktsblandningen.
En viktig fördel med den nya konstruktionen var att vevaxeln inte längre kunde röra sig när kopplingen manövrerades. Vevaxelns stubbe var nu också betydligt starkare, vilket innebar att det var praktiskt taget omöjligt för stubben att brytas av när motoreffekten ökades. Detta innebar också att polhjulet fick en större kon, men fortfarande drevs med kontakttändning. Samma tändningsbasplatta användes senare i P125X-modellerna (utan blinkers, Italien).

Denna förändring åtföljdes också av ett byte till PX-modellernas kopplingstyp. Den är i princip identisk med Sprint-modellerna, men höjden har ändrats här.

Milstolpar i motorhistorien för GTR 125-modellerna

• Från ramnummer 124014: Byte av växlingskors och växlingsbult till PX gammal typ

• Från ramnummer 138957 (fordon med batteri): Konvertering från 2-kanals- till 3-kanals-teknik (cylinder och motorhus)

• Från ramnummer 145901: Konvertering av kickstartarens tryckfjäder till spiralfjäder (tidigare bladfjäder)

• Från ramnummer 145901: Konvertering till vevaxeltyp, vevaxellager, axeltätningar, koppling för PX-modeller

• från ramnummer 145901: Konvertering av polhjul, tändning

• Från ramnummer 151279: Konvertering av förgasare från SI20/17 till SI20/20 (fordon med batteri var redan konverterade från ramnummer 138957)

• till och med ramnummer 151592: Växelspak av sprint-typ

Ramnummer efter tillverkningsår

1968: VNL2T 100001-100751
1969: VNL2T 100752-107340
1970: VNL2T 107341-112891
1971: VNL2T 112892-117898
1972: VNL2T 117899-124092
1973: VNL2T 124093-128068
1974: VNL2T 128069-135902
1975: VNL2T 135903-141381
1976: VNL2T 141382-145658
1977: VNL2T 145659-149641
1978: VNL2T 149642-151788

Originalfärg (MaxMeyer)

Kaross:
Chiaro Di Luna Metallizato
PIA108 (1.268.0108)

från 1971:
Rosso Corallo
PIA811 (1.298.5811)

från 1972:
Blu
PIA230 (1.298.7230)

från 1973:
Azzurro Cina
PIA8/1 (1.298.7402)

Grigio Polaris Metallizato
PIA200 (1.268.8200/8010M)

Grundfärg:
Grigio (Antiruggine)
PIA8012M (8012M)

Kompletterande delar:
Alluminio
PIA983 (1.268.0983)