
Min P200E, tillverkad 1983, låg i åratal som ett helt förfallet chassi i mina föräldrars garage.
Under pandemin 2020 lag allt som behövdes till och den monterades ihop med alla reservdelar jag fortfarande hade kvar. En riktig Frankenstein. Karossen bearbetades helt och hållet med en satinpolermaskin och förseglades med klarlack. Jag har också försökt uttrycka mig konstnärligt: med akrylpennor målade jag till exempel Cheesus Crust och pizzan, som också förseglades med klarlack. I framtiden kommer det att hända mycket här.
Bakpartiet, som mitt yngre jag lät svetsa ihop på den tiden, har jag medvetet låtit vara som det är. En Vespa full av skavanker och bucklor, men tekniskt sett numera nästan perfekt.
En VMC Super G2.0 med ett LML-membranhus och en PX200-växellåda ger pålitlig och tillräcklig framdrivning.

